När namnet dachsbracke nämns idag så tänker förmodligen många yngre hundägare på den österrikiska jakthunden alpenländische dachsbracke liksom den tyska jakthunden westfälische dachsbracke. För de äldre generationerna är det förmodligen inte fallet eftersom dachsbracke och drever går hand i hand. Faktum är att hundrasen som idag kallas för drever en gång i tiden hette just drachsbracke, innan namnändringen kom år 1947.

Drever är en svensk hundras som blev erkänd år 1953. Att en ras blir erkänd under ett visst årtal betyder naturligtvis inte att den inte fanns innan dess. Hundar har registrerats hos Svenska Kennelklubben (SKK) sedan 1800-talet och så tidigt som år 1913 registrerades den första drevern – eller dachsbracken – i SKK:s system.

Rötterna i Tyskland, Schweiz och Österrike

Vad gäller dreverns ursprung så går historien isär en aning hos olika källor. En del menar att de första hundarna som gav upphov till drevern importerades till Sverige under 1910-talet medan andra nämner att det redan under 1880-talet ska ha funnits dreverhundar, vilka då kallades för Swedish Beagle i utländsk litteratur.

Vad som däremot är känt är att drevern har sina rötter på den europeiska kontinenten och då främst i Tyskland, Schweiz och Österrike. Denna kortbenta jakthund har uppstått genom att hundar av stövartyp har korsats med tax och denna union speglas i dreverns tidiga namn då tax heter just dachshund och då stövare heter bracke, i det tyska språket. Det uppges dessutom att denna korsning skedd under 1850-talet.

Varför en svensk ras?

Med tanke på ovan nämnda ursprung i Europa är det lätt att fråga sig hur drevern kom att bli en svensk ras. Det mest talande svaret på detta är att aveln har fortsatt i Sverige, åtminstone sedan 1910-talet, och att drevern därmed har utvecklats för att passa den svenska naturen som handen i handsken. Dock får det nog lov att sägas att den fungerar bäst i sydliga områden där rovdjur som varg saknas.

Idag är drever en oerhört omtyckt jakthund som främst används vid rådjursjakt men den kan även användas vid jakt på räv och hare. Dess kortare ben innebär att den kan nosa upp och driva vilt samtidigt som tempot blir så pass lagom att hunden inte hinner i kapp viltet. Drever är således en långsamt drivande jakthund.